En introvert blogg skulle det ju bli. Så blev det stora debattveckan här istället. Aja. Här kommer en rest från en annan debatt, den om fallet Assange. Det är en senkommen kommentar till det här inlägget:
”Linna Johansson,
har läst dina inlägg och kommentarer om fallet Assange och raderingar av Twitterkommentarer. Då jag är mannen bakom upptäckten av de raderade Twitterkommentarerna vill jag gärna kommentera det du skriver.
Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man har för skyldighet som brottsoffer. Istället vill du föra över frågan till det något förenklade, man har väl rätt att radera sina egna kommentarer som man vill.
Självklart har du rätt att göra vad du vill med vad du skriver. Du får, utan att jag eller någon annan har synpunkter, till och med elda upp dina brev och kasta din hårddisk i Strömmen. I don’t care. Möjligen har nån pappskalle på Flashback synpunkter, men vi lämnar dem.
Vad händer då när du blir utsatt för ett brott och blir föremål för en polisutredning? Vad gäller för regler då? Helt plötsligt ställs krav på dig att du ska redovisa vad som har hänt, och du ska redovisa alla omständigheter sanningsenligt. Du kan inte lämna uppgifter som är falska och du kan inte heller dölja uppgifter som är viktiga för fallet. Inte heller får tala om för vittnen vad de ska säga, radera i din mobiltelefon, förstöra bevis, lägga till bevis osv. Jag förstår att du kan tycka att detta är skitsaker i sammanhanget. Det är dock oerhört viktigt för att polisen ska kunna göra en utredning.
Vad har då kvinnan gjort som jag tycker är underligt? Direkt i samband med polisanmälan stängde hon ned sin blogg, raderade på Twitter och kontaktade Piratpartiet för att tala om att hon inte längre var Julian Assanges privata pressekreterare i Sverige, en uppgift hon tog på sig 48 timmar efter ‘övergreppet’. Om hon raderade i sin mobiltelefon, pratade med eventuella vittnen eller gjorde andra saker för att försöka ge en annan bild av det som verkligt har hänt vet vi inte.
Varför gjorde hon detta? Vi vet inte. Vi kan bara konstatera att brottsoffer kan inte bete sig på detta sätt och sen inbilla sig att de ska få en rättvis prövning. Genom sitt handlande har hon sett till att den utpekade gärningsmannen inte kan få en rättvis prövning.
Jag vet inte vem du är och hur du beter dig. Om det är så att du efter att första gången ha sex med en man som våldtar dig fortsätter att arbeta tillsammans med honom, låter honom bo i din lägenhet, ordnar kräftskivor för honom, talar om för dina vänner att han är fantastisk, åtar dig att vara hans pressekreterare och beter dig som om allt i själva verket är bra så stanna upp. Och väntar du att gå till polisen tills du hör att han haft sex med en annan kvinna samtidigt som han bor hos dig så kommer det att bli svårt att bli trodd.
Något som de flesta i detta fall inte verkar förstå är att samtycke och vill inte är samma sak. Samtycke är en handling, hur vi beter oss. Vill är något internt. Om du frivilligt medagerar i en sexuell handling så samtycker du. Om du medagerar i ett kondomlöst samlag så samtycker du även om du hellre ville att kondom användes.
#Prataomdet visar på ett stort problem. Många män och kvinnor ’ställer upp på’, medagerar i, handlingar som de egentligen inte vill. Det är dock inga övergrepp även om det kan kännas så. Om du ställer upp på och medagerar i handlingar som du inte vill gör du däremot ett övergrepp på dig själv och din vilja. Det är inte brottsligt, bara mycket jobbigt.
Om du råkar ut för män som begår övergrepp mot dig twittra inte om hur fantastiska de är. Tala med dina vänner istället och gå till polisen.
Sätt dig själv främst. Du är den viktigaste för dig i ditt liv. Det kommer aldrig mannen vid din sida att vara.”
Göran Rudling
Svar: Göran, Jag ska säga som det är: Du är en människa i grav okunskap om frågorna du befattar dej med. Du sitter och spekulerar likt tevetittaren framför sin Midsomer-deckare. Men det här fallet inbegriper riktiga människor. Med liv och känslor.
Och nu kommer du in här. Och ska debattera. Men det finns ingen debatt. Det finns bara du med din hobby-detektivbyrå. Jag skulle kunna ge dej tusen skäl till varför en människa agerat så som kvinnorna gjort i det här ärendet. Men det tänker jag inte göra. Dels för att jag inte vill att dessa kvinnor ska se sej själva utsatta för ytterligare människors gissningar och spekulationer. Dels för att jag ändå inte tror att du är förmögen att sätta dej in i vad det skulle kunna innebära att vara de här kvinnorna just nu. För kunde du det skulle du aldrig ha skrivit den där posten. Kunde du det skulle du sen inte låta det vidhängande kommentarsfältet fyllas av saker som ”Lets face it, those women got fucked.” och ”Antingen ger slynorna bra förklaringar eller så ‘hangém high’!”. Och dessutom låta det stå kvar.
Var nu vänlig och gör mej tjänsten och visa dej aldrig mer här igen.
Orginalpost: ”Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man har för skyldighet som brottsoffer”
Related posts:
