FRA-debatten är oerhört intressant även i fler och större perspektiv än själva sakfrågan.
Kikar man på den ur ett PR-perspektiv då är det märkligt att regeringen är så tondöv. Frågan har allt. Den lille killen (folket) utmanar den store killen (staten) för en god sak (integritetsfrågorna). Den lille killen kämpar ädelt, medan den store killen försöker tiga, ducka och beter sig buffligt. För folk i allmänhet är det mycket lättare att identifiera sig med FRA-motståndarna än med FRA-lobbyn. Och hela debatten har undertoner av att ett folk nu säger att det har fått nog av övervakning, förmynderi, pekpinnar och maktfullkomlighet.
Det hela passar utmärkt in i den mediedramaturgi som vi alla lever i.
I den digitala folkstormen är regeringen, FRA och de eventuella PR-konsulter de hyrt in chanslösa. Bloggosfären är blixtsnabb, rymmer oerhört mycket sakkunskap och är fantastiskt på att sålla fram de bästa och mest slagkraftiga argumenten.
Internt håller FRA på att bli en riktigt jobbig affär för moderaterna. Till och med dess egna styrkor börjar falla av. Inte nog med att många av Reinfeldts partikamrater inte delar hans åsikter om avlyssningen. Även själva hanteringen kritiseras. Två tredjedelar av alla moderata länsförbundsordförande inom (m) anser att regeringen har skött hela historen dåligt. Det är ett helt annat – och på sätt och vis mycket värre – problem för partiet än det vacklande stödet i sakfrågan. Det här handlar om bristande ledarskap.
Utifrån kommer också hård kritik som rör mer än sakfrågan. På Expressens kultursidor har Per Svensson en sågning av Reinfeldt som heter duga. Svensson har för visso aldrig varit någon moderatkramare. Men som en röst från läktaren är detta ändå ord och inga visor…
“Men lika alarmerande som sakfrågan är det förakt Reinfeldt och hans regering har visat för väljarna, riksdagen, politiken, sig själva. Allt detta trixande, all denna dåliga teater (den gråtande Federley), alla dessa krumbukter, alla dessa ad hoc-argument, all denna skamlösa iver att förnedra riksdagsledamöter och reducera dem till partilinjens kassabiträden. Regeringen har verkligen ansträngt sig för att få politiken att framstå som en sjaskig hantering. Varför? Det kan förefulla gåtfullt. Men då ska man komma ihåg att gåtfullhet ofta bara är ett annat ord för tomhet. Misstro mot idéer. Övertro på taktisk smartness. Formen som innehåll. Instrumentaliseringen som ideologi. Det är reinfeldtismen.”
Bilden för regeringen och FRA blir inte mindre jobbig av att media nu börjat uppmärksamma de människor som jobbar på FRA och deras små egenheter.
På det hela taget ser detta ut som en fight som regeringen aldrig kommer att kunna vinna.
Ändå måste vi motståndare till FRA-avlyssningen öka! Politiken har mjukstartat efter sommaren – och de flesta talar om helt andra saker. Svenska folket sitter klistrat vid tv-apparaterna för att följa OS. Tidningsrubrikerna handlar bara om Georgien och OS. På sätt och vis löper FRA-frågan större risk att hamna i medieskugga just nu än under sommartorkan.
Därför är det dags att lägga i en högre växel, just nu!
(Bild: Bejke)
