Axfood släpper ett nytt sortiment ekoprodukter under namnet Garant ekologiska varor. Det är enligt utsago Valentin som stått för förpackningarnas grafiska form. Serien ser väl småtrevlig ut även om det kanske inte rör sig om någon designmässig revolution. Grönt i kombination med ekologi känns ganska förväntat och handstilstypsnitt är inte heller helt ovanligt när det ska signaleras naturlighet. Men skit i det. För det finns en liten detalj som gör att konceptet höjer sig över allt annat, som gör att man spelar i en nästan helt egen division. Att man är en riktig mård bland hermelinerna och faktiskt skulle kunna påstå att man har en EMV som är mycket bättre än de andra kedjorna. Beviset sitter i etiketten. Man har haft den goda smaken att avstava med bindestreck, något som är mycket exotiskt i vårt långa men obildade land.
Mer än så behövs inte för att frälsa teckenfascister som jag. Det spelar faktiskt ingen roll hur bra eller dåligt innehållet är. Priset är även det relativt egalt. Jag kommer att handla skiten ändå, bara på grund av det där eländiga tecknet som artaporna inte tycker är “snyggt”. Så sjuk är jag.
Men säg den glädje som varar för evigt. Mitt i mitt yra avstavningsrus kommer tortillachipsen och förstör allt. Deras etikett lyder: TORTILLA CHIPS. Stopp, stopp. Backa bandet. Vad är det som händer? Man lyckades med alla andra. Med fullkornsbrödet, lingonsylten, olivoljan och alla de andra små förpackningarna på hyllan. Men när man kom till tortillachipsen brast allt. Eller var det kanske frestelsen som blev för stor? Att man bara måste få klämma in en särsk rivning någonstans för att känna sig komplett? Allt är förstört. Ridå.
Mattias. Kan du utbilda dina kolleger?
