Isobel Hadley-Kamptz är just nu överlägsen alla andra på att koncist förklara vad som står på spel kring internet och varför det är angeläget att bry sig. Transkriberar därför hennes korta insats från torsdagens Kulturnyheterna:
Internet är hotat. Internet bygger ju på länken. Det är vad som gör själva nätet. Att man länkar sig själv till andra, länkar vidare till andras tankar, till andras arbete. Om den länkande parten skulle vara tvungen att ha ett legalt ansvar för allting som finns på andra sidan länken, och eventuellt i hur många led som helst, det vet vi ju inte – då finns inte internet längre. Det internet som vi känner, skulle vara olagligt i sig självt.
I samma inslag medverkar två andra förnuftiga röster: Eva Hemmungs-Wirtén samt Lars Ilshammar. Den senares avslutande ord kvarlämnar dock ett frågetecken:
Politiken har svikit den gamla uppgiften att skapa kompromisser, överenskommelser som fungerar, som man gjorde förra gången frågan om kopiering och upphovsrätt var aktuell, på 1970-talet då det handlade om kassettband. Då hittade man system som har fungerat sedan dess, i fyrtio år.
Vilket system syftar han på? Kassettavgiften, nu känd som privatkopieringsersättning, infördes ju inte förrän år 1999. Den har alltså inte 40 år på nacken, utan 10 år. Och den “kassettskatt” som infördes 1982 fanns det väl egentligen ingen som tyckte om, då den huvudsakligen gick rätt in i statskassan. Nä, det är oklart vilket system som Lars Ilshammar menar har fungerat i fyrtio år, även om det är klart att han fiskar efter samma sak som sin parhäst Ola Larsmo i gårdagens DN: en eller annan form av “bredbandsskatt”.
Att dra fram motargument mot en sådan vore både ogint och onödigt, så marginaliserad som idén för närvarande är i den allmänna debatten. I stället är det läge att ge Lars Ilshammar och Ola Larsmo ett litet tips: Lägg inte alltför mycket kraft på att hämta erfarenheter från implementerade system för kassettersättning, utan kolla då hellre på de förslag som aldrig riktigt genomfördes. Läs Kulturrådets rapport från 1979, läs riksdagsmotionerna som följde på den där det bland annat fanns visioner om att använda pengarna till stöd för levande musik, och våga ställa de viktiga frågorna om vilka aktörer som är värda ersättning.
Fast just nu känns faktiskt frågan om länkandet hundra gånger mer angelägen.
Orginalpost: Copyriot: Länken gör nätet
Related posts:
